dos weekos
Mitt bland i all julstress (har nog aldrig vart såhär efter i julstöket..), jobb, jobb och en miljon grejer att göra så stannar man upp.
Kollar facebook och ser att man fått ett meddelande från en vän. Nämligen en vän som sitter precis där jag skulle göra vad som helst för att sitta just nu och precis där jag sitter om några veckor.
Ett meddelande från Charlie som sitter med sand mellan tårna i mitt älskade Thailand.
Jag kan fortfarande komma på mig själv att tänka Singburi som "hem". Thailand kommer aldrig kunna bli så hem som Sverige men det är något visst med livet där. Att inte behöva tänka eller oroa sig så mycket för små saker. Saker blir så mycket mindre där.
"Ahh en kackerlacka på sovrumsgolvet!!!" Blir "Ähh det är ju bara en liten kackerlacka.."
Nu sitter jag och skriver en packlista.. Svårare än det låter, Hur vet man vad man kan komma att behöva? Och hur vet man vad som får plats i mina ryggsäckar??
Aja, idag ska vi iaf åka och fixa en av de viktigaste sakerna att ha med sig: nämligen visum!
Och minneskort till kameran! Åhh, min älskade kamera! Finfina bilder ska tas, och finfina bilder ska ni få se! 
/en resespeedad syster E
Jag har förstått att att en kackerlacka ( med historia) är viktigare än en pappa.