Två systrar Två världar

Nu har jag äntligen lite tid att förklara hur stolt jag är.
Min syster har ju redan berättat om Årets konditor, Conrad.

På min första dag som praktikant var jag som vanligt lite nervös och tråkig. Conrad pratade på som han alltid gör och jag var nog nästan lite rädd för den babblige gotlänningen som sa "härlig" om allt i varannan mening.
Efter några veckor hade jag fått en "konditor-pappa" och en "konditor-bror" som ville veta ALLT om ALLT, alltid.
Och därför var det en stor lycka när jag sedan fick erbjudandet om jobb som helgbagare, inte för att jag ääälskar att gå upp 01:15 en lördag utan för att jag skulle få jobba med världens skönaste konditorer.
Och det var inte jobbigt att säga upp sig pga av en trasig axel för att jag skulle sakna att jobba satan hela helgerna utan för att jag visste hur besvikna de skulle bli.
De tog det okej och sen en dag, helt plötsligt fick jag frågan om jag skulle vilja hjälpa till inför årets konditor. Hela tiden har jag fått frågan vad jag får i betalt? BETALT? Förstod ni precis vad jag sa?
Hjälpa en finalist inför årets konditor, plus att få träffa några av de mest erfarna och bästa konditorer Sverige har. Det räcker gott och väl.
Jag skrev, frågade, höll koll på tiden och organiserade medans Conrad bakade, fixade och smakade.
Och därför blev jag så otroligt stolt och glad när jag tillslut fick ett sms på fredag eftermiddagen "CONRAD VANN!"
Och jag har aldrig sett honom så glad som den kvällen när han och de andra (inte lika glada) finalisterna åt på restaurangen. För han är inte bara sjukt duktig på att baka, han är universumets tävlingsmännsika också.

/E