Två systrar Två världar

Som ni vet har har jag sedan i september börjat jobba inom hemtjänsten, jag trivs väldigt bra och alla är väldigt trevliga...Eller ska jag säga att de är trevliga inom arbetstiden, på lokalen...Ja för jag har möt 4 av de innan arbetstid (på bussen eller på gångvägen till jobbet) och då stirrar de blint i marken åt ett annat håll, efter att ha sett mig och väl inne på lokalen tittar de på mig o ler och säger glatt "hejsan" eller "God morgon".

För det första så ber jag dem inte att vi ska sitta glatt o prata hela den långa bussresan (typ 4 min) utan att vi kan hälsa och sen räcker det, jag är inte heller så pigg på att prata vid 7 på morgonen. Har dessutom sett att de är likadana mot andra så det är inte mig det är fel på som ni kanske kan tro, hehe

För det andra, så förstår jag hur utlänningar, utbytesstudenter får bilden av oss svenskar att vi bara är trevliga när vi "ska/måste", dvs. på jobbet, skolan, festen, och därefter så "känner" vi plötsligt inte varandra och vi stirrar ner i marken. För att därefter vara lika trevlig igen nästa dag på jobbet, vid nästa fest...

För det tredje, gu vad tråkigt allt blir av att bara vara hur trevlig som helst under arbetstid och därefter bara total ignorera dina arbetskamrater, vadå vi behöver inte känna alla vi arbetar med men det kan väl va trevligt att bara ha en bild om hur personen är, bor gör när den inte jobbar. Men nej så kul ska vi inte ha det! En dag frågade jag en när vi satt på bussen till kontoret var hon bodde, hennes svar: va, vart jag bor?! Jag sa: ja?! o sen svarade hon men vi sa inget mer sen, det var 5 lååånga minuter.

Ska påpeka att det är den äldre generationen som har barn (förutom en som är yngre än mig) som beter sig så här, kred till de unga som beter sig som folk och hälsar på sina arbetskamrater även utanför lokalen.

Arbetet handlar inte bara om pengar utan om en plats där du spenderar många timmar på och jag tror att om du känner de du arbetar(lite) blir det lättare och roligare att gå dit.

Att vara professionell är att vara det till dem vi arbetar FÖR inte dem vi arbetar MED, självklart med de vi arbetar med också men inte hela tiden utan under arbetstid.

Så nu ska jag skriva klart en resumé om en teater jag läst, La vida es sueño, måste skickas in idag.

/Syster A

Laddad inför spex till Farwell Dinner 2008 i Skövde