Två systrar Två världar

Idag var uppdraget IKEA.
Och för första gången i mitt liv skulle jag utmana denna storboss själv. Min vanliga IKEA-vapendragare (mamma alltså) ligger nämligen på en strand i Frankrike och tänker på allt annat än ihopplattade möbler.

När man kliver in på IKEA händer något i kroppen på en.
Typ:

-Det enda man ser är stora SIFFROR. JÄTTEBILLIGA PRISER.
-Tankar som "gud, vad billigt jag tar 3 stycken bara för att det är billigt!" dyker väligt ofta upp i huvudet.
-Helt plötsligt behöver man det mesta, även om man inte hade en aning om det innan.


Detta är inte det lättaste ska jag meddela. I början var jag lite rädd att jag skulle plocka på mig ALLT så jag plockade på mig INGET. I en 20 minuter var min STOORA GULA säck helt tom.

Planen sen blev att köpa det som stod på min lista.
Planen sen (när jag tröttnade på den föregående) blev att plocka på mig saker tills jag inte kunde bära det längre, eftersom jag skulle kunna bära hem det på tunnelbanan osv.

Detta fungerade ganska bra tills jag började tröttna liiite i armarna (stackars trasiga axel, förlåt!) och insåg att jag inte ens kommit fram till lampor och ramar (där jag har lättast att plocka ner saker i säcken). ÅHHH!

Och helt plötsligt har ALLA en kärra, vagn och pirra till sina säckar. Alla utom jag, som ALDRIG förstått vart man hittar dem. Mamma berättade senare på telefon att nu visste HON minsann vart man hittade dem!
Men iaf, går jag där och släpar mina säckar och helt plötsligt står den där. PIRRAN!
Tjohej!
Nu var ju bara problemet att jag kunde plocka ner ännu mer grejer utan att känna att det blev tyngre.. Attans..


Hm, fortsättning på IKEA äventyret och före & efter bilder på rummets "förvandling" kan komma imorrn! Mohah!
Nu är det nämligen te, melon och sex & the city som gäller!


/Syster E