Om jag är hälften så saknad som du är jag nöjd.

För en vecka sedan fyllde våran farmor 90 år, det är imponerande.

Ännu mer imponerad var jag i somras när vi hade släktträff.
70 (SJUTTIO!) personer dök upp och alla var man släkt med och alla var där tack vare en person. Farmor. Ingen av oss hade faktikst levt om det inte vore för henne.
Det är häftigt.

Släktträff Midsommar 2010

Men farmor har inte mått bra de senaste veckorna och igår fick hon tillslut somna in. Jag tror hon var nöjd, det ska hon vara.

Och så går man in på facebook och ser hur mycket hon är saknad och hur många som tänker på henne. Och det är väl därför vi finns här, för att göra intryck, bli älskade och tillslut bli saknade?
Fint är det i alla fall!

Vila i frid sötaste farmor.

/E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback