Två systrar Två världar

Förut trodde jag att man alltid skulle vara precis så som man alltid vart. Ni vet lite Forest Gump tänkande, när Jenny frågar honom om vad han ska bli och han frågar "ska jag inte alltid vara mig själv?"

Men efter ett tag (sisådär 23 år) så mäker man att man faktiskt inte alls är precis likadan hela tiden, utan man är annorlunda HELA tiden. Eller kan det vara så att man lär känna sig själv hela tiden? Att man har vart likadan hela tiden men man själv inte visste om det och spelat någon slags roll?

Ja, nu blev det väldigt krångligt det här..

 

Men hur som helst, EN sak som jag lärt mig om mig själv är att jag Hatar gråzoner. Där man inte vet, där allt är mittimellan, lagom eller inget speciellt. Detta kan också ha och göra med att jag har stora problem med att bestämma mig för saker. Tyvärr så spelar det ingen roll hur stor sak det är jag ska bestämma mig för heller, välja glassort eller land man ska bo i är nästan lika svårt liksom.

Jag gillar helt enkelt när jag vet. Jag vill inte ha ovisshet eller saker som är okej. Meningen "det är som vanligt" är det bittraste jag vet, för då har man inte ens tänkt på hur det är.

 

-E