Det svåraste som finns är att vara egoistisk.
En sak som är något av min specialitet är att älta. Ni vet som en gammal tant som ältar samma saker år ut och år in både för sig själv och för de som vill lyssna. Oftast problem. Men vad som värre är att det nästan aldrig är MINA problem, utan ANDRAS.
Jag ältar andras problem för att jag oroar mig för människor jag bryr mig om. Och det är ju fint gjort av mig kan man tycka men så slår det mig ibland att varför funderar jag på det här och inte om något som handlar om mig? Kanske för att det är enklare att tänka på andra.
Men det senaste året har jag börjat förstå att det spelar ingen roll hur alla andra lever sitt liv eller hur andra mår. Huvudsaken är att jag är nöjd med MITT liv när jag sitter och äter min ungsbakade falukorv på ålderdomshemmet år 2078. För tänk er om man sitter där och tuggar på falukorven och tänker
"ja det hade ju vart kul att flytta till ett varmt land men jag var ju tvungen att lösa min kompis pojkvänsproblem då så jag kunde inte åka, och sen när jag fick en gratis resa till månen så hade ju grannens marsvin dött precis så då stannade jag hemma, och barn hade vart kul att ha men jag gav ju bort min lägenhet till min kusin så då hade jag inte råd att skaffa barn."
Alltså, jag får ångest bara jag tänker tanken. Man kan aldrig leva för någon annan, inte ens kompisar, släktingar, barn eller husdjur. Och man kan inte tänka på vad alla andra tycker och tänker hela tiden. Alla klarar sig så gott de kan och gör sitt liv till det bästa de kan. Och även om jag tycker att folk tar fel beslut, aldrig tar tag i sitt liv eller kastar bort sitt liv så är det inte mitt problem. Mina 167cm orkar inte bära på mer än mitt liv och mina problem.
Och som ett steg på vägen till att bli en lite mer egoistisk person så åker jag snart till Thailand för att JAG älskar Thailand. För där tänker man inte lika mycket. Det ordnar sig.
/Syster E
Kommentarer
Trackback