Två systrar Två världar

Idag hade jag en kund som, vad jag än sa, var arg. På mig, på mina kollegor, på butiken, på allt. När kunden gått var jag också arg, så arg att det enda jag ville var att springa i fatt kunden och kasta en bolle i huvudet på hen.

Men sen tänkte jag efter och kom på att antagligen har den här personen haft en dålig dag, kanske har hen sovit dåligt eller så var hen väldigt hungrig. För jag är själv likadan, är jag riktigt hungrig eller trött så klarar jag inte av att vara trevlig. Jag kan verkligen känna igen mig hos barn som ligger på marken och bara gråter för att de är så trötta eller hungriga, jag vill göra precis likadant minst en gång i veckan.

Skillanden mellan mig och kunden är bara att jag är tyst och pratar inte med någon när jag känner mig sådär och därmed förstör jag inte för någon annan. Det gäller bara att inte sätta sig själv i någon situation där man mååååste prata och vara trevlig när man känner att man kommer börja gråta om minsta lilla grej inte går som man vill.

Jag har fortfarande inte lärt känna mig själv tillräckligt bra för att aldrig hamna i sådana situationer, men jag har blivit bättre. Jag säger nej till att gå och fika eller träffa folk om jag känner att jag egentligen bara vill hem och vila. Och för att inte hamna i "hon är så tråkig och vill aldrig hitta på något"-facket så är det nog alltid bäst att vara ärlig. Folk som verkligen känner mig vet att jag måste få sova och äta ordentligt för att kunna vara mig själv. Och framförallt så är det viktigt att vara snäll mot sig själv och acceptera att man har en 4-årings trött och hungrighets humör. För det är ganska mänskligt. Mat och sömn behöver ju alla, och min kropp alarmerar genom att vara arg och ledsen när den behöver mer av de varorna.

 

/Syster E