När grupptrycket börjar rinna av en

Grupptryck är en sån där sak som man pratade en del om när man gick i skolan. Man skulle inte falla för grupptrycket, inte göra saker på grund av grupptrycket blablabla.. Men när försvinner egentligen grupptrycket? Försvinner det någonsin? Och vad händer med de som inte faller för grupptrycket och alltså inte är som alla andra?
 
Alla har nog gjort saker på grund av grupptryck, även lååångt efter att man fyllt 16. Men kanske inte på samma sätt som när man var mindre och kanske ville ha den där jackan för att aaaaaalla andra hade en sån. Men hur ofta gör man egentligen precis det man vill precis när man vill det. Vad enkelt det vore, om man aldrig tänkte på vad någon annan tyckte om en.
Jag tror aldrig att grupptrycket kommer att lämna mig helt ifred, och jag kommer helt säkert stanna lite längre på en fest än jag egentligen vill för att alla andra gör det, men det känns som en liten del av grupptrycket börjar rinna av mig.
För vad gör det om jag inte vill göra samma sak som "alla" andra? Eller inte tycker om samma saker? Inte lyssnar på samma musik? Inte tror på samma saker? Inte blir glad av samma saker?
 
Nästa steg är att våga vara öppen med att jag inte faller för grupptrycket i alla lägen. Men jag har ju några år på mig som tur är, man kan ju inte lära känna sig själv helt innan man är 75!
 

Kommentarer
Pappa säger:

Ordet grupptryck ses oftast som något negativt. Men i många sammanhang är det väldigt positivt om grupptrycket är positivt och uppskattande. Det får en att våga mer, må bättre och prestera bättre.

Men det är en fruktansvärt nedbrytande kraft när det används i negativa sammanhang. Jag vet av egen erfarenhet. Kram Pappa

2013-05-27 | 14:52:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback