Två systrar Två världar

Nu när jag "kommit ut" för alla på jobb mm. med att jag ska lämna Oslo och åka ut och resa så har jag börjat ladda och planera på allvar. För en av de bästa grejerna med att resa är ju faktsikt att se fram emot saker!

Jag har laddat ner en app (fick ENORMA ungdomspoäng just i det tillfället) som räknar ner dagar, timmar, minuter och sekunder till resan. Just i detta nu är det inte mer än 4,6 miljoner sekunder kvar! (hmm)

 

Och kvällarna består mest av att skriva listor över saker som behövs göras och planeras, leta fina resehemsidor, ohh:a och ahh:a över fina resebilder, skutta lite upp och ner i soffan för att vi snart åker, och få litelite ångest över att vi ska vara borta så länge.

Detta är alltså vad JAG gör. Marcus däremot har inte aaaaalls förstått vad som händer och senast igår utropade han (mitt i en disskussion om vad vi skulle äta till middag) MEN.. VI ÅKER TILL BANGKOK OM 56 DAGAR!!

Och om jag känner honom rätt så kommer han ändå inte förstå att vi ska åka snart om jag skulle fråga honom idag.. Men jag gör mitt bästa för att se till att han är så förberedd som han kan innan vi åker.

 

Nu tycker jag att vi ohh:ar och ahh:ar lite åt några Australienbilder som jag tog när jag var där i November -11!

Let the "åhh vad söt, ohh vad fint, åhh vad härligt" begin!

 

 

Det här inlägget är mest för att göra min kära syster uppmärksam på att jag knåpat ihop några kategorier, så man lättare kan söka bland inlägg eller om jag till exempel bara vill läsa dina inlägg!

/E

Idag gick jag på min första gruppträning på Elixia, Cardio Energy hette den. Det är en 40 minuters konditionstimme som var väldigt kul. Men som vanlig när det är första gången så är det inte helt enkelt att hänga med. Ibland gjorde jag ALLT som instruktören gjorde, andra gånger gjorde jag inte alls.. Haha en gång gjorde hon en rörelse som betyde "snurra" Elsa du vet på SATS när man snurrar armarna runt varandra, fast nu gjorde hon det över huvudet, på Elixia betyde det, snurra, på SATS, GÖR man så! Så jag gjorde det, alla andra snurrade. Hahaha En annan gång så slutade instruktören med övningen för att gå runt o heja på alla, jag slutade också...

Andra gånger gjorde jag samma övning väääldigt länge, när jag tittade upp ur min lilla värld upptäckte jag att de hade bytt, UTAN att säga ngt. Jag är inte van vid att tänka när jag tränar, jag bara är och gör som instruktören gör eller så byter jag när de säger till, här sa de inte till.

Men kul var det så ska gå tillbaka och så ska jag vara lite mer uppmärksam! Haha

Efter min semester i september förra året fick jag komma på ett möte med två av mina chefer där de frågade mig om jag var intresserad i att vara fadder på avdelningen, vilket bland annat innebär hålla i upplärning. Jag sa först att jag vill men att jag kanske vill vänta lite, de gav sig inte och sa att jag måste bestämma mig NU, jag förstod inte helt varför det var så viktigt just då, men sa JA. (Jag visste hela tiden att jag ville men tvekade som vanligt på om jag var tillräckligt bra...)Då började de prata om att Faktum (IKEAs kökssystem) var utgående och att den 15:e april skulle komma ngn helt nytt i Norge och Danmark. Det här skulle bli en av de största förändringarna i IKEAs historia. Jag satt där och fattade INGENTING, skulle jag hålla upplärning i det, varför jag?! Hur som helst så sa de nu att jag inte fick prata med ngn om detta så jag gick därifrån och kände mig extremt ensam, visste inte ens om det var sant. Jag vaknade dagen efter och trodde jag hade drömt det.

Nu, 14:e april, så har vi kämpat med upplärningen i januari/februari och från 6:e mars tills igår ha haft en sista kampanj för att ta farväl till FAKTUM som har sålts hos IKEA de 20 senaste åren och är det mest sålda kökensystemet i värden. I morgon blir en spännande dag med ny avdelning och ett helt nytt fantastiskt kökssystem!

Dröm eller inte, men spännande är det.

/A

Förut trodde jag att man alltid skulle vara precis så som man alltid vart. Ni vet lite Forest Gump tänkande, när Jenny frågar honom om vad han ska bli och han frågar "ska jag inte alltid vara mig själv?"

Men efter ett tag (sisådär 23 år) så mäker man att man faktiskt inte alls är precis likadan hela tiden, utan man är annorlunda HELA tiden. Eller kan det vara så att man lär känna sig själv hela tiden? Att man har vart likadan hela tiden men man själv inte visste om det och spelat någon slags roll?

Ja, nu blev det väldigt krångligt det här..

 

Men hur som helst, EN sak som jag lärt mig om mig själv är att jag Hatar gråzoner. Där man inte vet, där allt är mittimellan, lagom eller inget speciellt. Detta kan också ha och göra med att jag har stora problem med att bestämma mig för saker. Tyvärr så spelar det ingen roll hur stor sak det är jag ska bestämma mig för heller, välja glassort eller land man ska bo i är nästan lika svårt liksom.

Jag gillar helt enkelt när jag vet. Jag vill inte ha ovisshet eller saker som är okej. Meningen "det är som vanligt" är det bittraste jag vet, för då har man inte ens tänkt på hur det är.

 

-E

 

 

 

I och med vår nystart (som jag hoppas att syster hänger med på) så måste ju bloggen piffas á la 2013 istället för det nuvarande piffningen á la 2011.

Dock blir det här med att piffa bloggar MYCKET svårare när man har dessa egenskaper:

-dåligt tålamod

-noll datorkunskap (jag fick lära mig hur man gör streck på Excel här om dagen)

-inställningen "datorn borde ju förståååå vad jag vill göra"

-bli arg när datorn inte förstår

-dåligt tålamod (ännu mer)

-ger upp en stund för att sen göra exakt samma sak igen

-envis

 

Så, med detta sagt så kanske ni får stå ut med att bloggen ser ehum, speciell ut ett tag tills jag och datorn kommit överens.

 

-E

Hallå, vi lever men inte bloggen som ni märker!

Men den här bloggen startades ju faktiskt för att jag skulle hålla koll på min syster i Spanien, men nu bor hon i Oslo. Och jag bor i Oslo.

Så..

Hon blev ju liksom lite lättare att hålla koll på när hon fanns en kvarts promenad ifrån mig.

MEN

Igår köpte jag en enkelbiljett.

Till Bangkok.

Planen är sedan att åka ÄNNU längre bort, nämligen Sydney. Och stanna där.. Ett tag.

 

DÅ blir det ju svårare än aldrig förr att hålla koll på min syster! Så då behövs bloggen.