Till er som missade den högtidliga dagen

På bussen i förrgår:
En tjej försöker föklara för en annan om någon i deras gamla skola (jaa, jag hade inget annat för mig än att lyssna på dem..)

-men du vet hon?
-nej?
-joo hon Elsa.. Eller Edith..
-nej jag vet inte..
-Jo, du vet hon Elsa eller Edith eller något sånt konstigt namn har hon..


Självklart reagerade jag starkt när de sa mitt namn och när de sa KONSTIGT så höll jag på att skratta ihjäl mig samtidigt som jag ville gå fram och säga "KONSTIGT, tycker du mitt namn är KONSTIGT??!" (bara på skoj alltså)

I vilket fall som helst var det igår elsa-dagen! Min namnsdag alltså!
Och med tanke på hur många man känner och pratar med varje dag blev jag smått besviken.. TVÅ personer  kom ihåg denna mycket högtidliga dag..  (och dessa två var INTE min mamma och min syster!)
Dock är de enda namnsdagarna jag någonsin kommit ihåg är min mammas eftersom de är på julafton och sedan på samma dag som min (samma mellannamn).

Men när det är ens egna så tänker man ju på det!
Jag ska nog skaffa mig en namnsdagskalender och ALLTID gratta folk på namnsdagen, det ska bli mitt nyårslöfte eller något sånt!

Förresten så måste jag säga att jag gillar mitt namn och jag gillar det ännu mer för att jag är hyfsat ensam om det, förutom att ALLAS farmor heter det och varannan 4åring.. Men iaf bland alla 19åringar!


Elsa och Elsa-mössan!

Nu ska jag märka ut alla namnsdagar i kalender och vänta på syster!
/Syster (kan det vara E?)

ps. varför är jag vindögd på bilden? jag trodde det försvann i 1-års åldern? ds.

Rätt ska vara rätt

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, förra inlägget var ju faktiskt en liten lögn.

Nej, tyvärr ljög jag INTE om att vi ägnade lill-lördagen åt att bli upprörda över Bonde söker fru.. Utan om att Anna skrek "bort med bitchen" hon kom ju faktiskt bara så långt att hon dansade (hotfullt dock) och höttade med nävarna ( varför låter nävar värre än händer?) och skrek
"BITCHEN BITCHEN BITCHEN!"

Anna är dock mycket noga med att förtydliga att hon INTE hejade på bitchen utan också ville ha ut henne..
Lyckan har vart total sedan dess eftersom bitchen åkte ut, inga namn nämnda, inga wannabe bond-hustrur ledsna!



/E

Onsdagens motto: bort med bitchen


bildförklring: den ena försöker ge sin syster en bitchblick, den andra tycker att detta är roande..

Igår var en bra dag, hela dagen gick jag och anna runt och log, hon på sina gator på söder och jag i köket på stureplan. Vi log heeeela långa dagen för vid 5 tiden var det dags, fika på Chokladfabriken!
mm-mm! Choklad, choklad choklad i alla färger och former! Lycka!

Efter att ha handlat mat, slängt tidningar och skämmt ut oss på Ica var det dags för tvslapp!
Helt plötlsigt finner jag mig själv, i fåtöljen, ivrigt höttandes med båda händerna:

"BORT MED BITCHEN, BORT MED BITCHEN!!"

Anna hänger på fast i stående pose, med samma hotfulla händer och dessutom med en liten, men ytterst hotfull dans:

"BORT MED BITCHEN, BORT MED BITCHEN!!!!"


Efter veckans skrattanfall sprutade tårar från både fåtölj och soffa/säng och Anna tyckte att det var synd att vi inte hade någon filmkamera som kunde föreviga våra ryck jag höll med,
Men herregud såhär efterår så är det TUR att vi inte har någon filmkamera, vi skulle ju inte ha en endaste männsika som vill umgås med oss om de ser hur vi är
EGENTLIGEN, i VERKLIGHETEN..

Förresten, programet som gjorde oss så upprörda och ledde till bitch-attacken går klockan 20:00 på onsdagar och kallas Bonde söker fru..
(och vem bitchen är har vi egentligen ingen aning om men hon verkade bitchig..)


/E

alla blir glada av ett disneyplåster

Dagen efter mitt plåster inköp kommer jag hem från jobbet, knatar tyst in genom dörren eftersom jag jobbat kväll och syster är hemma och sover, tänder inne på toa och då lyser det från systers LILLTÅ,
Ett ljusblått BAMBI PLÅSTER!
PÅ LILLTÅN!

Jag stänger in mig på toan för att inte börja asgarva och väcka slumer-syster. Hur desperat kan man bli efter ett fint plåster? "oj, jag gjorde illa mig på LILLTÅN"
Hon hävdar själv att hennes nagel inte tycke om henne och att hon behövde ett plåster därför.. hmm, vet inte riktigt om jag tror på det men..

Men jag förstår henne, de är ju VÄLDIGT fina!

/E


Två månader, fyra dagar

Medans syster funderar över skumma svenskar som inte ens kan hälsa funderar jag över vad "present occupation" på visumblanketter betyder (om någon vet, får ni gärna meddela mig)..
Och så funderar jag över om det går el (=kostar pengar) om man har mobilladdaren i kontakten utan att ha mobilen i?
OCH så funderar jag på vad som är billigast, el eller massa värmeljus?
Hmm..
NU har jag börjat förstå liteliiite, om lite mer än två månader åker jag! (därav visum-fixandet) Och nu har man börjat drömma och kolla i böcker och sånt på riktigt!

Och såklart kollar jag på Thailandsbilderna! Det är konstigt vilka bilder man fastnar för...  Det borde ju vara en sån där riktig härlig thailands bild tycker man, typ en sån här (från koh chang, mamma):


Och det klart att den här bilden är hur underbar som helst och det där var världens bästa strand, men den bilden som är thailand PÅ RIKTIGT för mig är den här:

På Singburi - Bangkok bussen med slushicen, 144 bahts biljetten och det sötsliskiga "ricco" iskaffet, DET är det Thailand jag saknar!

/E


Svennar, stockholmare eller bara folk

Som ni vet har har jag sedan i september börjat jobba inom hemtjänsten, jag trivs väldigt bra och alla är väldigt trevliga...Eller ska jag säga att de är trevliga inom arbetstiden, på lokalen...Ja för jag har möt 4 av de innan arbetstid (på bussen eller på gångvägen till jobbet) och då stirrar de blint i marken åt ett annat håll, efter att ha sett mig och väl inne på lokalen tittar de på mig o ler och säger glatt "hejsan" eller "God morgon".
För det första så ber jag dem inte att vi ska sitta glatt o prata hela den långa bussresan (typ 4 min) utan att vi kan hälsa och sen räcker det, jag är inte heller så pigg på att prata vid 7 på morgonen. Har dessutom sett att de är likadana mot andra så det är inte mig det är fel på som ni kanske kan tro, hehe
För det andra, så förstår jag hur utlänningar, utbytesstudenter får bilden av oss svenskar att vi bara är trevliga när vi "ska/måste", dvs. på jobbet, skolan, festen, och därefter så "känner" vi plötsligt inte varandra och vi stirrar ner i marken. För att därefter vara lika trevlig igen nästa dag på jobbet, vid nästa fest...
För det tredje, gu vad tråkigt allt blir av att bara vara hur trevlig som helst under arbetstid och därefter bara total ignorera dina arbetskamrater, vadå vi behöver inte känna alla vi arbetar med men det kan väl va trevligt att bara ha en bild om hur personen är, bor gör när den inte jobbar. Men nej så kul ska vi inte ha det! En dag frågade jag en när vi satt på bussen till kontoret var hon bodde, hennes svar: va, vart jag bor?! Jag sa: ja?! o sen svarade hon men vi sa inget mer sen, det var 5 lååånga minuter.
Ska påpeka att det är den äldre generationen som har barn (förutom en som är yngre än mig) som beter sig så här, kred till de unga som beter sig som folk och hälsar på sina arbetskamrater även utanför lokalen.
Arbetet handlar inte bara om pengar utan om en plats där du spenderar många timmar på och jag tror att om du känner de du arbetar(lite) blir det lättare och roligare att gå dit.
Att vara professionell är att vara det till dem vi arbetar FÖR inte dem vi arbetar MED, självklart med de vi arbetar med också men inte hela tiden utan under arbetstid.
Så nu ska jag skriva klart en resumé om en teater jag läst, La vida es sueño, måste skickas in idag.
/Syster A
To all of u swedish people, SKÄRP ER OCH BETE ER SOM FOLK!
Laddad inför spex till Farwell Dinner 2008 i Skövde

Det är liksom inte lika kul att vara som alla andra.



Lillasyster (19år) ska köpa plåster och kan välja mellan 3 sorter:
1. STORT ekonomipack (såna där som man har kvar till pensionen) 20kr
2. Lite finare, bättre och typ 35st för 25 kr
3. Disneyplåster 20st för 26kr

"Måste spara pengar blablabla" går genom huvvet...
Men herregud hur ofta gör man EGENTLIGEN illa sig? (säger hon som cuttar sig i fingrarna varannan dag på jobbet) då kan man väl lika gärna bli lite glad av ett fint plåster..
Så nu sitter jag är med ett sketfint, rött (och dyrt) Dumboplåster på fingret!

Jag skulle även försöka måla om i lägenheten som sagt..
hmm, ibland är jag lite för ivrig..
Jag har målat över typ allt 3 gånger och en av stolarna har fått sig en extra färgklick (jag skulle ju bara proooova färgen och då behöver man ju inte plasta in allt!)
Hmm, jag vet fortfarande inte om det blir snyggt överhuvudtaget men ändå fortsätter jag ju måla.. Jag får väl förklara att jag var inne i något slags "konstnärligt rus" (Går man på det??) om folk frågar..

Ps. bilden föreställer inte när en zombi stolt bränner upp en skog, det är bara en mars-blek elsa med konstigt bakgrundljus.. Ds.

/E


Bättre sent än aldrig.

Nu har jag äntligen lite tid att förklara hur stolt jag är.
Min syster har ju redan berättat om Årets konditor, Conrad.

På min första dag som praktikant var jag som vanligt lite nervös och tråkig. Conrad pratade på som han alltid gör och jag var nog nästan lite rädd för den babblige gotlänningen som sa "härlig" om allt i varannan mening.
Efter några veckor hade jag fått en "konditor-pappa" och en "konditor-bror" som ville veta ALLT om ALLT, alltid.
Och därför var det en stor lycka när jag sedan fick erbjudandet om jobb som helgbagare, inte för att jag ääälskar att gå upp 01:15 en lördag utan för att jag skulle få jobba med världens skönaste konditorer.
Och det var inte jobbigt att säga upp sig pga av en trasig axel för att jag skulle sakna att jobba satan hela helgerna utan för att jag visste hur besvikna de skulle bli.
De tog det okej och sen en dag, helt plötsligt fick jag frågan om jag skulle vilja hjälpa till inför årets konditor. Hela tiden har jag fått frågan vad jag får i betalt? BETALT? Förstod ni precis vad jag sa?
Hjälpa en finalist inför årets konditor, plus att få träffa några av de mest erfarna och bästa konditorer Sverige har. Det räcker gott och väl.
Jag skrev, frågade, höll koll på tiden och organiserade medans Conrad bakade, fixade och smakade.
Och därför blev jag så otroligt stolt och glad när jag tillslut fick ett sms på fredag eftermiddagen "CONRAD VANN!"
Och jag har aldrig sett honom så glad som den kvällen när han och de andra (inte lika glada) finalisterna åt på restaurangen. För han är inte bara sjukt duktig på att baka, han är universumets tävlingsmännsika också.

/E


Livet är människans bästa tid.


 
Tillbaka till verkligheten (vad är det??) efter en vecka full av jobbjobb och cateringjobb.
Jag har på sistonde vart väldigt fundersam över vad som EGENTLIGEN betyder något för en. Man tror att man inte klarar sig utan vissa saker och sen helt plötsligt kommer man på att man trivs BÄTTRE utan det..
För den senaste tiden har jag egentligen inte gjort så mycket, jag har ju mest jobbat och inte gjort så mycket alls men ändå vart så överdrivet nöjd att jag kommer på mig själv ibland att le litegrann utan anledning (detta är ungefär lika konsigt som att jag helt plötsligt blev intresserad av religion och alltid älskat fängelsefimler)..
Och precis därför ska jag med eller utan resesällskap se Ankor Wat (världens största religösa byggnad) ÅH, 72 dagar kvar.  

Nu ska jag inte slösa bort min dag mera, nu ska jag gå och köpa färg och börja måla lägenhten medans Markus Krunegårds ord dunkar i varenda vrå i de 25 kvadraten.
/Syster E


La vida es...

Sitter nu o försöka skriva en resumé/analyserande text om teatern "La vida es sueno" skriven av Pedro Calderón de la Barca, det är inte det lättaste måste jag säga. Det är en teater skriven under 1600 talet, vilket resulterar i att språket inte är modernt = svårt !
Har hittills ca 200 ord och behöver bara en 150 så det är inte så mkt kvar, men dessa ord behöver analysera ett citat som visar att jag har förstått budskapet av teatern, eller nått liknande, lätt som en plätt. Hmmm
Underbar bild på mig o Mina när hon hälsar på mig i Granada.
Saknar dig vännen!
/Syster A

Halvvägs in i oktober...

Dagarna går och nu är det redan i mitten av oktober och jag, syster A, har varit hemma i 1,5 månad, det är ju hur läääänge som helst! Vad som har hänt under de här veckorna är inte mkt, men det som är mest återkommande och något smått irriterande är att alla verkar tro att jag är typ 15-20 år, vet inte om jag ska skratta eller gråta, men har kommit fram till att något måste göras hur ska jag annars kunna fira min 25 års dag, när jag ser ut som 15?!
Vadå 15, näää snart 25 !! Syns nästan på bilden va =D
/Syster A

träningsveckan hittils

Kom precis på att detta skulle bli våran börja-träna-vecka..

Gymkort -inte check
Tränat -inte check
Funderat på att gå och köpa gymkort -inte check
Funderat på att gå och träna - inte check

Ähh det är bara tisdag!
Nu ska jag iaf SPRINGA till tunnelbanan (räknas det som veckans träning?)


Creme fraiche

Idag öppnade jag en creme fraiche burk och Hoppsan kom såklart springandes som han hade eld i baken.

Näe! INGEN kom springandes! Inte ens fiskarna! 

DÅ är det något som är fel! Vem kommer INTE springades när man öppnar creme fraiche? 

Så långt är det faktsikt inte Hoppsan! Skäms på dig! Du hade fått en klick om du kommit.. (gick han på det där?)

(ja, vi är säkra på att det är en katt. Vetrinären säger det i alla fall..)

/E


Ojojoj vilken härlig dag

Min dag började med sovmorgon, bara det är ju något positivt! Men sedan fortsatte dagen med rasande fart,
Jag skulle Elsa runt 12 tiden vid Nordiska museet för ett besök vid årets choklad festival, på vägen dit såg jag HENRIK LARSSON utanför hotellet där Svenska fotbollslandslaget bor inför matcherna i VM-kvalet och visst att jag tycker hans datum har gått ut för att spela i landslaget men han är en av mina favoritspelare genom tiderna, för att inte säga min favorit, så jag blev jääääätte glad och alldeles till mig, synd bara att jag var den enda på bussen som brydde mig :P
Choklad festivalen var smaskens och vi åt massor med choklad, en kille i ett av stånden frågade mig,
Are you happy?
Jag med choklad i munnen: -Yes!
Vad kan vara fel, jag har sovit gott, sett Henke och är med Elsa på chokladfestivalen...
Efter det åkte jag till Södertörns Högskola för ett möte med en studievägledare och hon var väldigt duktig och vi kom fram till att jag ska läsa FEK B och C (företagsekonomi) och läsa klart Spanska C som jag håller på med nu och därefter får jag en DUBBEL kandidat examen, wiee. Så det känns prima, blev jätte motiverad och har just skickat i väg min första bokrecension för en kurs i Spanskan och känner mig såå duktig.
Att påpeka är att Conrad, en konditor på Lux där Elsa praktiserade i våras vann tävlingen, Årets konditor, som avgjordes idag på choklad festivalen, grymt Conrad, Grattis till dig!!
Nu blir det Idol och laddning för helgens arbete.
/Syster A

mission impossible


Om några timmar kommer det här inte alls se lika gott ut..

Jag och Anna brukar inte vara speciellt negativa och inte mycket brukar vara omöljigt i våran värld, men en sak som ÄR omöjlig är att äta Normalt mycket choklad på chokladfestivalen.

Gratis choklad! Och med Anna som helt seriöst äger 200 kr och jag som bara går runt och tänker "jag måste spara så mycket som möljigt till resan och ha råd med alla miljoners räkningar också!"  så kommer vi se detta som veckans intag av näring, (vi betalar ju ändå inträde!)

Dessutom så ska min "läromästare" (som han så fint betitlade sig själv en gång) tävla i årets konditor!
HEJA! 


Vecakns motto: Åhh vad tjocka vi ska bli den här veckan! (vi ska börja träna nästa vecka) 

 /E

He's still going strong

Olle, en äldre man (=gubbe) som bor på Tallåsvägen, han var en av grannarna när vi bodde där, och tänka sig han är fortfarande pigg och glad. Han arbetar, kör bil och ja han lever vilket annat liv som helst.
En skillnad finns det till oss vanliga människor:  Nästa gång han fyller år blir han 90 !!!
/Syster A

Hmm ja vad ska man säga..

Det är inte lätt att uttrycka sig rätt, tänk om syster blir ledsen, haha nä det tror inte jag, hon har ju redan sagt det värsta, att jag tyckte hon var otroligt jobbigt när vi var små, ja hon var ju efter mig jämt och ständigt, hade jag kompisar hemma så var vi inte ensamma precis.
Men när jag var 5 och gick på dagis var jag oerhört stolt över att ha en "plastmamma" (=Eva) och dessutom skulle jag få en plastsyster, och det var inget jag stack under stolen med på dagis, nope jag berättade det med stolthet. det där med plastmamma och plastsyster har med året försvunnit och nu har jag en till syster och en extramamma/vän. För när jag ska träffa Mamma, Eva och Elsa säger jag sällan Eva utan vi säger nog mest, mammorna, haha!
Annars har jag inget speciellt att tilläga Elsas version, tycker den stämmer bra, men kommer jag på något så skrivs det ner direkt för att sedan hamna här på vår lilla sida.
Nu måste jag återgå till att skriva min bokresention på "Lazarillo de Tormes" en ja ganska så intressant bok när jag väl började förstå den.
//Syster A
tyckte han va så söt så det blev Hoppsan som fick pryda det här inlägget

A och E´s Samboliv


Jag och syster har haft våra perioder här i livet:
1990: Storasyster Anna vill inte ens klappa på mig, jag var inte alls söt (tydligen)! (okej detta var bara en dag men har satt DJUPA sår på mitt hjärta!)

1991-1996: tyckte att storasyster var ascool och ville göra precis som henne, Anna tyckte mest att jag var lite jobbig och efterhängsen..

1996-2002: Haha här hade vi våran blyghetsperiod, det tog ca 1 timme innan vi började prata med varann VARJE gång vi sågs..

2003-2006: Anna tyckte att lillssyster började bli en männsika på riktigt som man tom. kunde prata med! =Många tjockiskvällar.

2006-2009: Anna bodde hit och dit i spanien och skövde dock har det brevväxlas flitigt och träffats när man kunnat!

September 2009-: Halvtidssambos

Ja, vi har nu börjat vänja oss vid sambolivet.. Imorse vaknade jag inte ens när Anna skulle till jobbet. Jag hade tydligen sett MYCKET irriterad ut och mosat ner ansiktet i täcket..

Vi har till och med mötts upp efter jobbet för att handla mat! Det måste ju ge STORA sambopoäng?
Hah, OCH vi skickar ÄKTA sambo sms till varann!
"Jag har slutat, när kan du vara vid affären?"
"Marabou har en ny smaaaak!!!"
"Glöm inte att jag är hemma och sover idag"

hmm.. okej den i mitten kankse inte var så sambo-normal.. men de flesta av våra sms handlar om mat..

Just nu är sambon ute och tar hand om små gamlingar och jag ska strax åka iväg mot Västerås (men hjäääälp, jag måste ju packa!!??)
Imorrn ska vi och våra mammor (oooootroligt praktiskt att ha varsin!) äta finfin middag och gå på nya Stieg Larsson filmen!

Hmm, ja syster kommer antagligen ändra på alla årtal och allt sånt eftersom min hjärna inte är den klokaste i stan.. men jag tycker att hon kan ge en egen historia? Kan du inte göra det? =)


Hejhopp /E




vad kommer vi åtalas för egentligen?


Igår berättade anna om något förskräckligt hon läst i tidningen:
"Barn som äter mycket godis hamnar lättare/oftare (?) i fängelse"

Och som nästan jämt så reagerar vi på exakt samma sätt:

"Men då borde ju vi hamnat i fängelse för läääänge sen?!"

19/24 år har vi klarat utan att hamna i finkan iaf, det är ju bra!

Och NÅGON gång ska jag lämna tillbaka den HALVA nonstopen jag snodde från ICA i Gribbylund ca 1994 så kanske risken att jag hamnar i fängelse minskar NÅGOT..
(Jag kunde förövrigt inte sova bra på en vecka efter den stölden, ICA hade ju säkert kameror och polisen visste säääkert vart jag bodde!)

Imorgon ska jag och mamsen till Västerås (jag ska köra!) och fira min morbror som precis fyllt 50!
Jag och mamma hittade på ett eget tema för att få något kul att finurla med.. Så imorrn är det två 50tals bruttor och inträder staden!
/E